Cistercienserna 

Cistercienserorden var det medeltida Sveriges viktigaste klosterorden med avgörande betydelse för det svenska rikets tillkomst och utveckling. Munkarna förde med sig skrivkunnighet, boklig bildning och medicinska kunskaper. Med cistercienserna stärktes kyrkans ställning i landet.

Cistercienserorden grundades i slutet av 1000-talet som en reaktion mot det överdåd som kommit att prägla vissa av dåtidens benediktinkloster.

 

Det första klostret låg i Citêaux (därav namnet Cistercium, lat.) nära den franska staden Dijon och grundades 1098. Men, framgångarna för orden kom först en bit in på 1100-talet när ordens främste och mest omtalade ledare Bernhard av Clairvaux tillsammans med ytterligare munkar anlände till klostret.

 

Bernard av Clairvaux

                                 Bernhard av Clairvaux, 1090–1153

 

Till Sverige kom orden 1143 då Alvastra kloster i Östergötland och Nydala kloster i Småland grundades av munkar från Clairvaux. Nästan alla cistercienserkloster i Skandinavien har sitt ursprung i Clairvaux.  Under 1100-talet omvandlades stegvis de tidigare benediktinklostren till cistercienser. Först senare under 1200-talet kom så kallade tiggarordnar att bli vanligare. Orden inrättade arton munk-och nunnekloster i Sverige, varav Vårfruberga är ett.

 

Från första början var orden en ren munkorden men när en del kvinnliga kloster började dras åt det cisterciensiska idealet fanns det inget egentligt utrymme för dem och därför dröjde det innan nunnekloster blev en etablerad del av cistercienserorden.

 

Till skillnad från benediktinernas svartklädda munkar har cistercienserna naturfärgat ylle med svart skapular (ett förkläde som träs över huvudet och faller ner fram och bak). Under gudstjänster bar munkar dessutom en vid kåpa av samma material som dräkten.

 

Nunna dräkt

                      Nunna i cisterciensernas typiska dräkt

 

Viktigt var att orderns kloster skulle ligga i trakter avlägsna från den världsliga maktens inflytande. Därför återfinner vi huvudsakligen de cisterciensiska klostren på landsbygden. Med tiden fick klostren stora jordegendomar. Det blev problem att hinna med arbetet på åkrar och i skog och samtidigt med klostrens böneliv. Det löstes genom att man inrättade två sorters munkar och nunnor. De som ansvarade för gudstjänsterna och skötte arbetet i klostret och lekbröderna respektive leksystrarna som framför allt arbetade utomhus och på fälten.

 

Inom nuvarande Sveriges gränser har funnits 18 cistercienserkloster.

 

Nunneklostren

  • Askeby kloster, Östergötland, slutet av 1100-talet (dotterkloster till Vreta).
  • Byarums kloster, Småland, grundat 1170/90 (flyttat till Sko kort tid efter 1222).
  • Gudhems kloster, Västergötland, senast 1175.
  • Riseberga kloster, Närke, slutet av 1100-talet (dotterkloster till Vreta).
  • Sko kloster, Uppland, 1220-talet.
  • Solberga kloster, Gotland (dotterkloster till Vreta).
  • Vreta kloster, Östergötland, bör enligt Riksantikvarieämbetet vara Sveriges äldsta kloster, troligen benediktinskt från omkr. 1110, enligt traditionen cisterciensiskt från 1162.
  • Vårfruberga kloster, Södermanland, cisterciensiskt omkring 1289.

 

 Munkklostren

 

Västerås riksdag 1527 blev slutet då samtliga kloster drogs in till kronan (staten). Klosterbyggnaderna revs, munkar och nunnor fördrevs på olika sätt. Internationellt sett påverkade reformationen och franska revolutionen på så sett att ordens storlek minskade. Från slutet av 1800-talet har dock en viss tillväxt skett och idag finns i hela världen omkring 200 kloster. Dock inga i Sverige.

 

Ett nätverk för svenska cistercienserkloster bildades för ett antal år sedan. Syftet var att utbyta erfarenheter och sprida kunskaper om historien kopplat till klostren. Samtliga klosterföreningar har dock egna hemsidor. Nätverket har gett ut en samlingsskrift med information om klostren och om aktiviteter mm kopplade till de olika klostren.

Här är information om hur du beställer skriften.